Igår var det 8år sen min Bror lämnade jordelivet.
De var en jobbig dag igår men jag tycker att det är jobbigare idag..
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, Saknaden efter honom är enorm de gör sjukt ont
att veta att han kommer ju inte hem igen, de har jag ju vetat i 8 år.
Människor sägar att tiden läker alla sår men inte mina så, inte de såret jag har i mitt hjärta!
Du är min bror men även min bästa vän att livte ska vara så hårt kan jag inte fatta, Varför just du? Den frågan ställer nog alla som mist sitt syskon barn släkting eller vän... Jag kan bara prata för min sak och de är varför just du? Vi var nere på graven igår där var sjukt mycket snö men bilden på dig synter. Vi gjorde ett stort hjärta i snön av röda roser och det blev jätte fint! Man försöker att vara stark dagarna igenom men innerst inne är jag verken Stark eller glad, jo glad är jag över mycket men jag hade varit super glad om du fortfarande hade varit med oss.. Det går så mycket tankar i huvet på mig nu så jag vet inte vad jag ska skriva. De är underbart att ha en sån toppen Mamma som vi har hon finns alltid här för oss även om hon inte mår bra.

Jag visste inte att det junde göra så ont i hjärtat som de gör idag, men tydligen kan det göra de.
Ljusen på hyllan där jag har alla foto,boken och nallen är tända för dig idag.... och på något sätt
känns det som att du är med mig och vill trösta mig, och de känns bra men hade varit bättre om jag hade
fått krama om dig. Hade jag fått den chansen så hade jag ALDRIG släppt taget om dig!


Älskade Ante jag älskar dig!