Saknaden
2009-12-18 / 03:44:41 / This is my life

Saknaden efter dig Ante är enorm, det går inte en dag utan att mina tankar finns hos dig. Jag ville inte att mitt liv skulle bli så här!! Jag har alltid varit så stolt över dig och speciellt för att du är min bror. Varför kan man inte spola tillbaka tiden så att läkarna kollade ditt hjärta? Då hade du antagligen fortfarande varit med oss här på jorden. Jag vet inte hur jag klarade mig igenom sorgen? Antagligen för att jag hade så bra vänner som stöttade mig till 100%. Åren har gått nu men längtan, saknaden bara blir värre å värre men det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker så kan jag inte få hem dig igen och det är de som gör så fruktansvert ont i hjärtat och kroppen till och med o själen!!!!  Om jag bara kunde få önska mig en sak i hela världen som till och med kan göra de omöjliga möjligt..... Då hade jag utan tvekan gjort så att du återvände hem. Älskar och Saknar dig Bror och det hoppas jag att du vet!




För er som inte vet så miste jag min bror Andreas "Ante" i Hjärtmuskel och Hjärthinningsinflammation 2002. Mamma och Ante sökte vård för att han hade ont i öron å hals, det visade sig då att han hade så hög sänka så att de var tvugna att uppsöka sjukhus. När de kom till sjukhuset klagade Ante på bröst smärtor men läkarna ignorerade de och sa:
- Så kan det kännas när man har körtelfeber!

Men enligt lag ska man sätta EKG på patienter som klagar på smärta i bröstet!
Men de gjorde de inte.
Läkarna ville iallafall lägga in honom och behandla honom för körtelfeber men det ville inte Ante. Så han fick åka hem igen men var tvungen att komma tillbaka om han kräkte.

På väg hem från sjukhuset stannade Mamma och Ante till vid en korvkiosk och tog sig vars en korv. Väl hemma igen sprang Ante in på toaletten och spydde. Så de vände bara på klacken och körde in till sjukhuset igen! Då blev han inlagd ( Detta var natten till Måndag) På Tisdagen 12/2-02 Åkte jag Mamma Joakim och Annie in till Sjukan för att hälsa på då va Ante så pigg och rastlös att han hade lust att gå upp på taket för att lira boll. Hade inte sänkan varit så hög som den va så hade han blivit hemskickad för han svarade bra på pencillinen. Men han fick vänta för han skulle få åka hem på Onsdagen 13/2. Men så blev inte fallet! :(

Besökstiden var över och vi skulle köra hem jag sa aldrig att Jag älskar dig!!!!


När vi kom hem igen bestämde jag och Mamma oss för att sova i Antes säng, vi låg och pratade å Ante ringde hem för att fördröja tiden jag sa till Mamma att jag saknade honom nu när han inte va hemma och att man ångrar alla gånger man har varit ovänner. Mamma svarade mig Ja därföa ska man alltid vara vänner! ;)


13/2 HELVETES DAGEN!

Ca kl 05.15 Plingar det på dörren där nere hunden börjar skälla och mamma och Jag flyger upp ur sängen. Mamma gick ner och öppnade dörren och där stod en Präst!

Mamma frågade förtvivlat om det hade hänt något!
Prästen: Ja tyvärr har det inträffat något tråkigt ( eller nått i den stilen)
Mamma undrade då om de va hennes Mamma eller Pappa som hade råkat ut för något.
Sen sa hon det är väl ändå inte Andreas?!?!?

Jo tyvärr han gick bort inatt..................


Helt svart för en stund


Tills jag upptäcker min 3åriga Lillebror Joakim står i trappen och undrar vad som händer!
Ja vad säger man till en 3åring?!?

Min bror gick bort Natten den 13/2- 2002
Han lämnade oss alla i stor sorg och saknad!

 





.....................................................................................................................................................................



1 Kommentarer
Ela & Felisia, mammas flickor!:

Usch och Fy!!!! Ante var en god vän till vår familj, mamma Evy, Emma, Rickars (Jalle) och lilla jag Linda.. Har aldrig hört den exakta historien kring allt, mer än orsaken till Antes bortgång. :´( Men jag minns kvällen mamma ringde, Rickard var alldeles förtvivlad, Ante och Rickard skulle ju ses veckan efter..allt var så overkligt. Vi saknar honom alla, och vilket fruktansvärt sätt att få reda på något sådan. Jag tänker ofta på er alla, framförallt Ante.. Många fina minnen. :-) Och alla jular som han kom hem till oss på Åkershus, när julafirandet var över så knackade Ante på dörren. Mysigt och det blev lite som en tradition. :-D



Sköt om dig, kram Linda



SKRIVET DEN: 2011-01-12 KL: 14:22:18



« NAMN Kom ihåg mig?

« E-POST

« URL

Kommentera inlägget här: